Där har ni datumet då en fruktansvärd tragedi inträffade inom idrottens värld. Speciellt närgånget blev det självfallet för att en stor svensk samling drabbades. Tankar går givetvis till huvudpersonens familj, vänner och släktingar. Men självklart även till resten av lagets nära och kära. Vila i frid!
"Trots att ni hatar att gå till jobbet dag ut o dag in eller tkr skolan suger. Njut o ta till vara på livet!! Man vet aldrig.. Tankarna störtar (onödigt) såklart över till Lokomotiv Jaroslavl. Speciellt Stefan Liv, som lämnade allt mkt tidigare än hans efternamn förutspått. R.I.P", uppdaterar Patrik Östlund sin facebook-status med.
Det är just hit jag vill komma i och med detta inlägg. Lev livet medan du har chansen! Våga! Gör saker som du tycker är roligt. Skit i vad andra tycker. Älska livet för vad det är! Okej?!
Stefan Liv och hans Lokomotiv skulle resa till KHL-premiären. Tydligen var det från början inte meningen att laget skulle möta Minsk där och då. Men så blev det.. Och på grund av en kass pilot och tekniska fel störtade planet med 43 omkomna som följd. Ett par, tre stycken hade dock änglavakt!
Hela händelsen är ofattbar. Detta skulle kunna hända vem som helst av oss (dock absolut inte lika stor risk, här, i Sverige och övriga Europa som i Östern..). Men tanken att det lika gärna hade kunnat vara jag och resten av alla gamla rudbeckianerna vid resorna till USA för fotbollen, är skrämmande. Inte för min skull, utan för alla i min närhet. Det blir så påtagligt!
Läste i Expressen om en mittback i laget som hade för vana att ringa sin fru innan varje match (skrockfulla personer..), just för tanken att vinna. Han berättade att han älskade henne, och bad henne att få prata med sin unga dotter. Sista orden: "Vi lyfter nu. Jag ringer dig från Minsk. Jag älskar dig!".
Usch! Jävligt hemskt, detta. Tankarna ligger hos familj och vänner till alla drabbade! Tillsammans är ni starka!! (ingen bryr sej om vad jag säger, men livet måste gå vidare).
Fans till Stefan var helt förstörda när dom sörjde sin hjälte utanför Kinnarps Arena i Jönköping igår. Han var en stor idrottsman med OS-, VM- och SM-guld. Men vafan spelar det för roll nu. Inte ett dugg.. Jag vet ingenting om hans personlighet, men han var älskad av många! Jag är hemskt ledsen. Vila i frid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar